Maldiverna – rofyllda dagar på lyxiga öar

Hur många bilder kan man ta av en palm? Många. Palm från sidan. Palmskugga. Palm med hängmatta.

Fotografen går bananas och smattrar av ruta efter ruta på småveckigt hav och, just det, palmer, medan krabborna skottar upp sin dagliga portion flyttsand i form av små mini-Himalayas.

Det är den mesta aktiviteten som pågår på den lilla sandplätten Velavaru i öriket Maldiverna.

Dykbåten muttrar ut mot undervattensvärlden. Guiden Ali häver sig upp på båten efter ett snabbt dopp, skakar saltvatten ur det hår han inte har och tittar bekymrat på oss.

– Är det säkert att ni vill försöka?

Vi tittar frågande på varandra och utbyter sedan ett leende. Nickar.

– Okej, äventyrare. Det är ert val. Ett bra beslut.

Ali får rätt, strömmen är tuff. Sveper i väg med oss som om vi vore plankton i det stora havsblå. Men vi får vår belöning.

Snart cirklar fem örnrockor med svepande vingrörelser och piskliknande svansar över oss. En revhaj ligger på mage på botten och sover, omedveten om vår kamp mot vattnets riktning.

För ja, Maldiverna är ett sant undervattensmecka. Alla resorts i det 1192 öar stora riket är omfamnat av en lättillgänglig vacker krans huskorallrev.

Alla dykare drömmer om Maldiverna, men många rev har fortfarande inte repat sig efter den kraftiga havstemperaturhöjningen för tio år sedan.

Nybörjare under ytan får därför finna sig i en del vissna korallträdgårdar. Mer erfarna dykare finner dock sin undervattensklimax i de mer avlägsna öklungorna.

Baa- och Ariatollerna är kända för sina dykplatser där valhajar, mantor och hammarhaj är frekventa besökare i de strömma atollkanalerna.

När vi återvänder till Velavaru efter ett lyckat besök under vattnet åker dykguiden hem till grannön, hans sjuårige son ska omskäras. Det tar en kvart med båt, han har tur.

Vissa maldivianer som jobbar långt från sin egen atoll kanske måste tillbringa tre dagar på färja, eftersom de inte har råd med de dyra sjöflygplansbiljetterna.

– Men det kan vara ganska roligt, man får se mycket, säger Sonia, som jobbat på flygplatsen i Malé sedan i januari.

Jag är inte säker på om hon menar det eller om hon försöker vara artig. För trots de femstjärniga resorternas glans utåt är Maldiverna ett av Asiens fattigaste länder.

Sedan 1978 har öriket ett hårt diktatoriskt styre och större delen av lokalbefolkningen lever under existensminimum.

Det mesta måste importeras och för turister är prislappen på plats hög. Det enda som kan växa i sanden är tomater och chili. Bananer på nåder.

Fiske är huvudnäringen, och mycket av den tonfisk som du äter hemma i det svenska köket kommer från Maldiverna.

– I går kom en man in med 81 kilo tonfisk. Det är en bra dagsfångst, säger Gerald Bergue, kock på resorten Angsana.

Tonfiskarna är fångade utan nät, för till skillnad från en del andra asiatiska länder är fiskarfolket väl informerade om korallrevens vikt för ekosystemet och turismen.

Många av resorterna skryter med sina ekoprojekt, marincenter och sköldpaddsräddningar.

Det är dock svårt att utforska dem alla, Maldiverna är inte speciellt lämpligt för “island hopping”.

Det är dyrt och lite krångligt att ta sig runt med sjöflygplan (om du inte är lagd åt det lokala färjehållet förstås, men då tillåter kanske inte budgeten de dyra boendena). Därför gäller det att välja rätt på en gång.

Alla öar är egentligen ganska lika utseendemässigt, det är resorterna man väljer. Här finns hela toppklassen, med Hilton, Evason och Banyan Tree i resortspetsen.

Allra högst upp i skiktet finns ön Castaway som du kan hyra för 2500 US-dollar per natt. Palmerna lutar sig ut över vattenytan och synar sina flikiga frisyrer.

När du kommer närmare ser man knappt var stranden slutar och vattnet börjar, sikten är så klar att havet blir genomskinligt.

Här finns det tre tält som du kan boka helt för dig själv. Du kan äta var som helst, när som helst, bara du bokar sex timmar i förväg så att personalen kan hinna få råvarorna från en större ö.

Kock ingår. Paret Asadh och hans fru Yufra som har ansvar för ön vinkar på stranden redan på långt håll.

– Alla frågar samma sak, om vi inte blir uttråkade på den här ön. Men nej, jag tror att många från västvärlden skulle behöva varva ner.

Hit kommer kändisar, businessmän och familjer som vill prova på något annorlunda. Här finns det ingenting, bara syrsorna som ger oss musik hela tiden, säger Asadh.

– Det här är förresten den högst belägna punkten på hela Maldiverna, skojar han och pekar på en liten sandbank som byggt upp sig själv mot ön.

Landet är således inget för bergsklättrare. Det är heller inget för ensamresenärer eller budgetditon. Maldiverna är romantiskt och man betalar för klyschorna.

Visst finns det en handfull trestjärniga resorts, bland annat skönt avslappnade Equator village i atollen Addu längst söderut, men annars är det fem stjärnor som gäller.

– Maldiverna håller på att explodera turistmässigt, säger Kaj Hoffmeister som basar över Angsana Velavaru Resort.

– Just nu håller 25 nya femstjärniga resorter på att byggas. Jag ska inte säga att vi är oroliga, men det är lite tokigt att alla nybyggen riktar sig till samma målgrupp.

Men varför inte unna sig en äkta lyxsemester en gång i livet? Du är garanterad en romantisk upplevelse – och förstås. En väldig massa bilder på palmer.

Resefakta Maldiverna

Språk: Det lokala språket heter dhivehi, men på alla turistställen fungerar engelska utmärkt.

Tidsskillnad: Plus fyra timmar. På öarna existerar “island time”, som inte är en extra tidszon – öarna har bara bestämt sig för att skruva fram klockan en timme för att ge sina gäster extra långa kvällar.

Säsong: Maldiverna har allra bäst högsäsongsväder mellan mitten av januari och april.

Mellan maj och september är det mer moln och högre luftfuktighet och ofta billigare lågsäsongspriser på hotellen.

Valuta: Rufiyaa. En amerikansk dollar är cirka 13 rufiyaa. Dollar är den valuta som mest används i turistområdena.

Ta dig fram: Resorterna i Maléatollen närmast flygplatsen nås enklast med speedboat.

Annars trafikerar sjöflygplansbolagen Trans Maldivian och Maldivian Air Taxi rutter både norrut och söderut. Man kan inte boka sjöflygplan själv, det gör resorterna eller den researrangör som bokar resan.

Att äta På resortöarna förekommer ofta halv- eller helpension med ett överdåd av västerländsk matlyx. Maldivernas egna kök inspireras mycket av det indiska, med starka grytor och curries.

Ta sig dit: Reguljärflyg till huvudstaden Malé från Colombo, Sri Lanka, med Sri Lankan Airlines och från Qatar med Qatar Airways.

Ving erbjuder resa på egen hand med flyg via exempelvis München eller Kuala Lumpur. Fritidsresor startar charter till Maldiverna från och med 1 november.

Bröllop: Att säga ja på Maldiverna är nästan överdrivet kärleksklyschigt, men det finns en del roliga alternativ.

Conrad Maldives Rangali Island ordnar undervattensbröllop i sin glaskupa under ytan, där ni kan växla ringar med vackra fiskstim som böljar över era huvuden.

Prislappen är en annan femma. Billigaste bröllopspaketet kostar 1000 dollar per person.

Att bo
• Maldiverna är inget för turister som vill hoppa mellan olika öar och hitta billigast möjliga boende. Alla världens toppmärken finns samlade här: Hilton, Banyan Tree, Four Seasons.

• Chica kedjan W öppnade nyligen ett hotell som riktar sig till singlar, mycket eftertraktat, i Ariatollen. Här finns 15 degrees Below, en hyperdesignad undervattensbar som är öppen 24 timmar om dygnet.

• Regeringen vill helst samla alla turister på resortöarna, men det finns alternativ.

Villa Stella på ön Ribudhoo har ett guest-house på en “local island”, där turisterna får åka till andra öar för att sola och bada (bikini är inte lämpligt i det strikta muslimska samhälle som Maldiverna är).

• En annan kul boendeform är att hyra en dhoni, lokala båtar som ofta är ombyggda i varierande lyxgrad.

• För 2500 amerikanska dollar per natt får du en helt egen ö, Banyan Tree Castaway i Dhaalu-atollen, med en samling lyxiga tält bara för dig. Egen kock ingår i priset.

Av: Caroline Engvall