1. Patara – Lapa sol på orörd sandstrand
Var kommer tomten ifrån? Nordpolen, Amerika, Rovaniemi eller Mora? Fel, fel, fel. Tomten kommer faktiskt från undersköna Patara på den Turkiska sydkusten – på riktigt! Sankt Nicholaus, som stått förebild för tomten, föddes här år 245 och verkade sedan som biskop i Demre, några mil österut. Så småningom helgonförklarades han av den katolska kyrkan. Tänk på det engelska namnet för tomten, Santa Claus, så blir kopplingen tydligare.
Patara var när Sankt Nicholaus levde här en blomstrande antik stad i kungariket Lykien.
Den bara delvis utgrävda antika staden, med paradgator, tempel och teater, breder ut sig innanför mäktiga sanddyner, precis vid Medelhavets finaste orörda sandstrand. Närmare två mil utan ett enda hotell. Det var strandläget som fick människorna att överge Patara då hamninloppet sandade igen när dynerna vandrade. Och det är sedan ruinerna som satt stopp för strandexploateringen. Det har i sin tur betytt räddningen för de många havssköldpaddor som lägger sina ägg på stranden sommartid. Hade ljusen från hotellen fått flöda, som i exempelvis Side, hade sköldpaddorna för länge sedan försvunnit.
Men även utan hotell är stranden öppen för besökare. Här finns solstolar att hyra och en enkel restaurang. Men ett par minuters promenad från solstolsområdet är man i stort sett ensam med himmel, hav och mjuk sand. En del går flera kilometer bort och tar chansen att bada nakna – en ovanlighet i Turkiet.
Ett par kilometer från stranden ligger den lilla byn Gelemis med några pensionat och hotell och en liten restauranggata med gemytlig stämning. Man blir stammis redan kväll två. Inte heller i Gelemis får man bygga nytt, på grund av de många outforskade ruinerna. Därför förblir stämningen här skönt tillbakalutad, trots att ryktet om den härliga platsen börjar sprida sig.
Så reser du hit: Flera dagliga bussar passerar nerfarten till byn Gelemis, mer känd som Patara efter den antika stad som en gång låg här. Från Fethiye tar det två timmar hit och från Antalya knappt fem timmar. Från busstoppet tar man taxi de sista två kilometrarna, eller så hämtar hotellet om man ringer.
2. Kizkalesi – Turista som turkarna själva
Sommaren 2006 skulle det ha blivit svensk charter till den lilla semesterorten Kizkalesi, cirka fyra timmars bilresa öster om charterorten Alanya. Nu blev det inte så – synd, för Kizkalesi är genuint turkiskt och en skön blandning av historia och modern nutid. Här råder småstadslugn även under högsäsong. De många försäljarna av badleksaker lämnar alla sina varor framme utan uppsikt på gatan över natten och besökare möts av många leenden och nyfikna välkomsthälsningar. Här gillar turkarna själva att turista.
I stan, vars namn betyder Jungfruborgen, bor det cirka 7 000 människor under turistsäsongen och betydligt färre vintertid. Flervåningshusen som vuxit upp kan man inte med bästa vilja säga är vackra. Men den långgrunda sandstranden kantad av ett bilfritt promenadstråk är desto bättre. Och vyn över den mäktiga tusenåriga borgruinen ute på en liten ö ett par hundra meter ut från stranden är imponerande. Det går att simma över eller så hyr man trampbåt. Ännu en stor borg, Korykos, finns att upptäcka i den östra änden av stranden. Det finns gott om restauranger, de flesta traditionella turkiska med bra meze och kolgrillat kött. Någon kilometer väster om stan ligger byn Narlikuyu med ett hotell och rader av mycket bra fiskrestauranger precis vid vattnet. Intill finns ett litet museum med en fin antik mosaik med tre lättklädda damer. En sval underjordisk flod rinner ut i viken och den hjälper till att skapa ett lite svalare mikroklimat, vilket är skönt när solen gassar. Räkna med 35 grader och uppåt i juli och augusti.
Trakten är full av antika lämningar och här finns flera stora grottor. Himmel och Helvete är namnet på två stora kalkstensgrottor, där taken delvis rasat in. Helvetet är 128 meter djupt och det kittlar i magen när man kliver ut på utsiktsplattformen. Stentrappor leder ner i Himlen där resterna av en bysantinsk kyrka står vid ingången till en 260 meter djup grotta.
Så reser du hit: Det går bussar längs hela sydkusten mellan Antalya och Adana i öster, med stopp i bland annat Kizkalesi. Dit tar det cirka sex timmar från Antalya. Alternativet är att flyga till Adana och sen bara ha ett par timmars bussresa västerut.
3. Simena – Dyk i vackraste skärgården
Visst har turisterna upptäckt Simena. Det har gjort att det i dag finns flera enkla pensionat, restauranger och mattaffärer i den lilla byn som pressats in på en kulle krönt av det fort som gett byn dess andra namn, Kale. Som just betyder borg. Men byns enda landväg är mycket enkel så turistbussar gör sig icke besvär.
De turister som hittar hit stannar oftast bara en timme under en båttur i den sagolikt vackra skärgård som finns här. Många letar sig upp i de branta gränderna för att se på den fina utsikten från borgen där några gamla tanter brukar vänta med stora påsar med oregano. Kryddan växer vilt överallt här. När turisterna åkt lägger sig lugnet över byn igen och man kan nästa ana den antika historiens vingslag.
För på kullarna runt om står stora stensarkofager kvar sen detta var en del av det lykiska kungadömet. Och i hamnen syns tydligt mer omfattande sjunkna kajområden från antiken. Men detta Mini-Atlantis är ännu mer spännande på andra sidan det smala sundet, vid Kekovaön. Här ser man tydligt tvåtusenåriga husgrunder, vägar och kajanläggningar några meter ner i det kristallklara Medelhavet.
För att hindra plundring får man inte dyka här- vilket annars vore spännande och landstigning på ön är bara tillåten i en liten vik, där en av traktens många bysantinska kyrkoruiner finns. Annars bjuder den här skärgården på Turkiets bästa dykning. Vill man dyka har den lilla staden Kas bäst utbud av dykfirmor men ofta far även dessa till just skärgården runt Simena.
Så reser du hit: Båt från hamnen strax utanför Demre (inga reguljär turer men det finns alltid någon som är villig att ta passagerare). Alternativt buss längs kustvägen till avtaget mot Ücagiz, och sen taxi. Några få minibussar om dagen kör hela vägen till Ücagiz från Demre.
4. Gökova – Finn lugnet bredvid chartermetropolen
Medan den snabbt växande charterorten Marmaris vibrerar av party och domineras av nybyggda vitkalkade betonghus, har det intilliggande Gökova valt en annan väg mot framtiden. Hit reser också en hel del turister, främst turkar och tyskar. Men här tillåts bara små hotell i en strikt traditionell turkisk stil, trädgårdarna runt husen prunkar och här är nästan helt bilfritt när man kommer ner mot vattnet. Gökova ligger längst in i den långa Gökovabukten och har höga branta berg på alla sidor utom mot havet. Sandstranden är långgrund och havet i stort sett alltid lugnt även om det blåser längre ut på havet.
Gökova väljer man för stillsamheten – för barnfamiljer som inte måste ha aktiviteter dygnet runt kan det inte bli mer perfekt. Men bara för att det är lugnt betyder det inte att det är trist. Det finns en rad typiska turkiska restauranger att välja mellan längs stranden och ute på den nya piren ligger en cool bar där man kan sippa på traktens starkaste drinkar utsträckt på stora mjuka kuddar i skymningen.
Så reser du hit: Dolmus eller taxi från Marmaris tar mindre än en halvtimme. Från Dalamanflygplatsen är det enklast att ta taxi till närmsta stad längs huvudvägen norrut och vänta in någon buss på väg mot exempelvis Izmir. Avtaget till Gökova ligger strax norr om avfarten till Marmaris.
Resfakta Turkiet
Bästa tid: April till november. Högsäsong juli-augusti, då det också kan bli lite väl hett. Försommaren är fin och hösten superb – varmt hav, 25-30 grader långt in i oktober, mindre turister och rätt mycket fortfarande öppet.
Visum: Behövs inte för turister som är svenska medborgare.
Valuta: 1 lira = 5,15 kronor. Den turkiska liran hör till de rätt få valutor som förvsgats mot kronan i vinter och vår.
Språk: Turkiska. Många inom turistindustrin kan engelska och tyska är också vanligt
Tidsskillnad. Plus en timme.
Att bo: Utbudet är stort. Det har byggt väldigt många fyr- och femstjärniga hotell de senaste fem åren, många av dem med all inclusivekoncept. Priserna är avsevärt lägre än i Grekland eller Italien, räkna med max halva priset för samma standard. På mindre badorter dominerar fortfarande familjedrivan små hotell och pensionat – alltid väldigt rena, ofta mycket trevliga och med en gästfri och vänlig stil. De brukar kosta runt 150 – 250 kr för dubbelrum med frukost.
Resa runt: Det är enkelt att resa runt på egen hand – bussnätet är utmärkt och hyrbil är också ett prisvärt alternativ.
Att äta och dricka: Det turkiska köket kan vara en verklig höjdare. Börja med meze – små kalla eller varma förrätter. Huvudrätterna är oftast något grillat: lamm, kyckling eller fisk är vanligt, men det finns också gott om spännande grytor med mycket grönsaker.
På en restaurang med många turkiska gäster kostar en rejäl måltid under 100 kr, på turistställena runt det dubbla, inklusive några öl eller turkiskt vin, som blivit bättre de senaste tio åren, även om de dyraste och finaste sorterna inte kan anses prisvärda. En 75 cl flaska brukar gå på 100-200 kr på restaurang. Anisbrännvinet raki, som precis som ouzo späds med vatten, passar annars fint till meze. Turkarna föredrar sött te före kaffe, som är av samma typ som i Grekland – det serveras i små koppar med mycket sump i botten. Traditionella turkiska frukostar är fina: Färskt bröd, honung, gurka, tomater, fårost, oliver och yoghurt.
Att köpa: Mattor är en klassiker, men den som inget kan om mattor kan få svårt att få kvalitet till rätt pris. Turkisk keramik är fin och billig. Kläder, både piratkopior och äkta vara är mycket prisvärt. Läderjackor, väskor, skor och bälten likaså. Turkiskt te, olika nötter, torkad frukt, kryddor och marmelad är också bra köp.
Nätet:
www.turism.turkemb.se
www.tourismturkey.org
Av Johan Öberg
