Länge var fjällvandring i Sverige lika med vandring från A till B i några dagar med tung ryggsäck, tält och sovsäck. För en del blev det mer ett kraftprov än njutning. Men inte ens under de mest slitsamma omständigheter gick det att missa de svenska fjällens storslagna skönhet.
I dag växer intresset för fjällen. Anledningarna är fler; trenden med semester i Sverige, längtan till orörd natur och – inte minst – det snabbt växande utbudet av nya fjällsemestervarianter. Kanske lockar tuffa toppbestigningar, vilsamt fjällstationsliv med gourmetmat, ett zen-retreat i fjällen, foto- och målarkurser eller en vandring i grupp där ni söker historiens vingslag.
Vi börjar på toppen – bokstavligen: 2 104 meter över havet befinner man sig när man står på Kebnekaises glaciärklädda sydtopp.
Kebnekaise fjällstation har hela sommaren dagliga organiserade turer via den branta Östra leden till toppen på Sveriges högsta berg. De kostar 850 kronor och då ingår guide och lån av klätterutrustning, hjälm och en lämplig ryggsäck.
De flesta som gör toppbestigningar på egen hand väljer den längre, men lite lättare Västra leden – men lätt är ett relativt begrepp. Räkna med 12–14 timmars vandring, flåsigt uppför och tufft för knäna nedför. Det är alltför många av dem som försöker på egen hand som underskattar vädrets betydelse. Bara för att det blivit trendigt att toppbestiga betyder det inte att det blivit enklare. Fast det finns en “fuskvariant”; helikopterservicen som utgår från Nikkaloukta och som många tar upp till fjällstationen, erbjuder också transport till en platå strax under toppen.
Kebnekaisemassivet är också en bra plats att gå en klippklättrings- eller glaciärkurs. De kostar 4 900 respektive 8 700 kronor, och då ingår allt utom transporten till fjällstationen.
Allt fler gäster väljer att spendera det mesta av sin fjällresa inomhus med god mat och bra viner. Det går att få helpension (exklusive boende och alkoholdrycker) för 520 kronor om dagen.
Fjällvärldens bästa vilsamma gourmetupplevelse finner man dock längre söderut, på Storulvåns fjällstation i Jämtland. Den bildar tillsammans med sylarnas fjällstation och Blåhammaren den så kallade Jämtlandstriangeln, som bjuder på tre dagars ganska lätt vandring på kalfjället och möjlighet till bekvämt boende varje natt. Ett perfekt val för förstagångsvandraren och för den som inte vill ha det för strapatsrikt längre.
Storulvåns fjällstation leds av personer som brinner för slow food, närproducerat och ekomat, vilket lägger en superb grund för Jämtgourmet – ett tredagarsarrangemang i september med genuina norrländska råvaror. Ren, ripa, älg, öring, tunnbröd och hjortron som här möter den stora världen i form av spännande kryddor och modernt matlagningstänkande. Deltagarna får dessutom information om maten de äter och historierna bakom. Jämtgourmet kostar 2 990 kronor inklusive boendet.
Vill man gå utan andra pretentioner än att uppleva naturen och få äta gott varje dag, men helst gör det i sällskap med andra, så finns det gruppvandring längs Jämtlandstriangeln i månadsskiftet juni-juli. En vacker tid då det fortfarande ligger mycket snö på topparna, men vandringslederna bjuder på barmark.
Samma rutt finns för grupper där kravet är att man hunnit fylla 60 år. För de yngre finns i stället fyradagarsarrangemanget Ekomammor & barn 4–7 år, där det blir lugn vandring med fokus på naturens många spännande detaljer. Den som i stället vill se fjällen med barnbarnen har chansen i Grövelsjön, där man anordnar en sådan fjällvecka i mitten av juli.
Singlar är en annan stor grupp som har egna fjällarrangemang. Tanken är att den som inte har någon att vandra med ska få trevligt sällskap att uppleva fjällen med. Det blir fem dygn i början av juli med Saltoluokta fjällstation som bas.
Den fjällstationen är en av flera inkörsportar för den som vill vandra i Europas största skyddade vildmark, världsarvsområdet Laponia, som består av de fyra nationalparkerna Sarek, Stora Sjöfallet, Muddus och Padjelanta samt Sjaunja naturreservat. I de här vildmarkerna får man ordna sin vandring själv, i Sarek finns det dessutom inget annat boendealternativ än eget tält och man måste bära med sig all utrustning och mat.
Men Saltoluokta fjällstation har i varje fall en veckolång sommartur i Stora Sjöfallets nationalpark i mitten av juli. En tur som har kopplingar bakåt i historien – en av STF:s första riktiga fjällarrangemang var solförmörkelseexpeditionen till Stora Sjöfallet 1 896 (som då inte var reglerat av vattenkraftverk).
Sarek ligger långt från det mesta och har gott om 2 000-meterstoppar. Vädret är ofta sämre än i omkringliggande områden med lägre berg. Men är man en van vandrare eller nybörjare som förberett sig väl är Sarek underbart. De flesta givna sträckorna är faktiskt ganska lättgångna, men det krävs kunskap om vandring så man inte tar för stora risker. Den som har orken kan så klart ägna sig åt en rad toppbestigningar, både sådana som kräver klättring och de där det bara krävs bra flås. Ska man vandra här bör man helst ha en vecka på sig, kortare resor gör det stressigt och då kan man inte heller ligga still om vädret blir för dåligt.
Dåligt väder, här tänker vi framför allt noll sikt eller mycket hård vind kombinerad med mycket regn eller snö, är definitivt inget hinder för nästa fjällarrangemang: ett zenretreat på Grövelsjöns fjällstation. Det blir en vecka när fjällen står i sin grannaste höstskrud, en vecka där man kan träna sig i mindfulness – konsten att bara vara. En vecka går på dryga 6_000 kronor.
Till sist en given fjällmagnet – Kungsleden. Den sträcker sig mellan Abisko i norr och Hemavan i söder, närmare 40 mil markerad led. De allra flesta går sträckan mellan Abisko och Singi, där de svänger österut en dagsetapp till Kebnekaise fjällstation och sedan vidare till Nikkaluokta, varifrån det finns väg. Det går precis lika bra att vandra i den andra riktningen. På dagsmarschavstånd finns stugor, som inte går att boka, men där alla kläms in om det behövs. Har man eget tält öppnar sig fler möjligheter, som den makalösa högfjällsnaturen som man bjuds på när man rundar Kebnekaise på norrsidan.
När det är rusch på någon av de stora fjällstationerna kan det bli mycket trångt. Men fjällen är fortfarande verklig vildmark – ofta behöver man bara gå en kvart för att vara helt själv med vyerna, porlande jokkar, kanske en flock renar på håll och med lungorna fyllda med frisk fjälluft.
Av: Johan Öberg
