Välkommen till verklighetens Twin Peaks

Ibland räcker det inte med ett synintryck. Det finns tillfällen då hela kroppen måste vara med för att man ska fånga en atmosfär. Det handlar om temperaturen mot huden, lukterna i näsan och en uppsättning småljud som sammantaget ger den där 360-gradersupplevelsen.
Så är det med North Bend. Att besöka platser som stått modell för fiktiva händelser är alltid riskabelt. Men är man i trakterna av Seattle i delstaten Washington, ska man definitivt åka 10 mil österut. Där väntar en mycket speciell upplevelse.
Förutsättningarna förstärks dock om man sett, och gärna repriserat första säsongen av “Twin Peaks”, den amerikanska tv-serien skapad av David Lynch 1990/91. Hela pilotavsnittet av serien filmades “on location” i North Bend och grannstaden Snoqualmie. Lynchs sätt att skildra småstadens skenbara oskuld och väva in underliggande lager av intriger, surrealism och skräck, blev nyskapande för genren och omgående en succé.
Ursprungsmanus hade Lynch och medförfattaren Mark Frost placerat i en annan småstad i samma delstat och utan att veta närmare kan man misstänka att mötet med North Bend gjorde att de ändrade sig. Författarna måste ha åkt omkring här och antecknat för brinnande livet. Trakten formligen ångar en “story” och man behöver inte ha någon större fantasi för att se filmiska objekt utslängda här och var i grannskapet.

Redan på väg in i North Bend passerar man järnvägsspår fyllda med utrangerade tågset. Lok och vagnar i allehanda modeller för tankarna till vilda västern-filmer. Platsen där Laura Palmer – seriens från början döda huvudperson – mördades är med ens självklar.
Den stora timmerstocken som används i öppningsscenen ligger nära järnvägsspåren. Bara en dryg kilometer bort står järnvägsvagnarna, där agent Cooper (Kyle MacLachlan) och sheriff Truman (Michael Ontkean) hittade den ena halvan av smyckeshjärtat.
I verkligheten användes tågen länge till timmertransporter och vagnen med den massiva stocken, Douglasgran, står fortfarande kvar på spåret precis så som den skymtar i ett avsnitt.

“Welcome to Twin Peaks”. Det är bilden som mötte tittarna i inledningssekvensen av serien. Den står i dag som målning invid parkeringen på baksidan av Twede’s Cafe. Fiket som i serien heter RR Diner och som FBI Special Agent Dale Cooper tipsar om för “the cherry pie and the damned fine coffee!” Agent Cooper och sheriff Truman satt ofta på fiket tillsammans.
Under ett inbrott år 2000 sattes kaféet i brand och ursprungsmiljön förstördes. Inredningen har ersatts av en ny i gammal stil men i dag är fiket inte mer än ett vägkafé man kör förbi. Men kaffet är verkligen “damned good” och körsbärspajen serveras än i dag.
I korridoren till toaletten finns en parad av tidningsartiklar uppsatta som påminnelser om ställets ursprungsbetydelse. Det är lätt att fastna här. Vill man lämna dåtiden kan man ta sig 36 nummer längre ner till 101 W North Bend Way och den italienska restaurangen Robertiello’s. Den är ett bevis på att livet trots allt gått vidare i orten efter “Twin Peaks”-hysterin.
Nio kilometer nordväst om North Bend ligger den närmaste staden, Snoqualmie. De två städerna binds ihop av Snoqualmie River.
Staden är mest känd för vattenfallet Snoqualmie Falls, vars dimma indianerna anser vara ridån mellan två världar och som spelar en viktig roll i serien. Vid vattenfallet ligger seriens Great Northern Hotel. I verkligheten heter hotellet Salish Lodge och har ett omtalat spa.

Den storslagna naturen i Snoqualmie är en magnet för turismen sedan Interstate 90 blev klar på 1970-talet. Snoqualmie är på pendlingsavstånd från Seattle och har en historisk tradition av industriverksamhet även om det mesta i dag är nedlagt.
Trakten är vida berömd för sina friluftsaktiviteter; hiking, mountain biking och hästridning, och drar 1,5 miljoner besökare årligen. När järnvägsbolaget gick omkull 1989 köpte staten ut konkursboets tillgångar och gjorde om den fyra kilometer långa järnvägstunneln Snoqualmie Tunnel till en berömd cykelsträcka kallad John Wayne Pioneer Trail, ofta benämnd “perfect pedal”. Sträckan är dock stängd från 1 november till maj på grund av risk för isras.
Ett besök i North Bend är som att pendla mellan tv-serien och verkligheten. Om det inte vore så att det lät lite suspekt skulle jag vilja påstå att man förnimmer samma känsla av gränsland som serien både lever på och förmedlar.

Trakten här är väldigt speciell, något som genomsyrar “Twin Peaks” första säsong, men som möjligen också fick Lynch att flippa ut rejält i säsong två, då tv-bolaget pressade på om högre tittarsiffror. Konflikten blev uppenbar, och många lämnade serien, till slut även Lynch. Varken sångerskan Julee Cruise eller Angelo Badalamenti som komponerade musiken till serien eller för den delen David Lynch själv, har lyckats upprepa den magi som fångades just här.
Möjligen var allt detta bara en rad lyckliga omständigheter. Fast känslan av just detta fantastiska lever och är nästan överväldigande med sin närvaro då man är på plats. Detta är i sanning “Twin Peaks” country.

Av: Mats Lundgren