Upptäck Sydjylland från cykelsadeln

Strax utanför Vejle förändras landskapet. Det reser sig i åsar, genomskurna av djupa dalar som gröpts ut av inlandsisen. På dalsängar går kor och betar. Magnifika ekar och lindar sträcker sig upp mot skyn. Här ligger också vackert belägna bondgårdar med stråtak, skällande hundar far runt på prydliga grusgångar där cyklar står lutade mot tegelväggar.

Vi befinner oss på gränsen till Sydjylland och det här är nästan okända trakter för oss svenskar. Det är inte så underligt, då både Nordjylland med Skagen, Själland och Köpenhamn rent geografiskt har varit lättare att ta sig till från Sverige.

Det är dock lite synd för Sydjylland har det mesta: Omväxlande natur, idylliska småstäder, en rik (och krigisk) historia och mängder av matupplevelser.

Området är perfekt för en kortare cykelsemester i egen takt och det är lätt att hyra cykel.

Vi är på väg till lilla Bögedals bryggeri, en av många gårdar i Sydjylland som har börjat ägna sig åt ekologisk, småskalig produktion. Gårdsbyggnaden är från 1840-talet och ligger på en åsrygg högt ovanför Vejle å-dal. Gitte Holmböe, som driver bryggeriet med sin man Casper Vorting, tar emot på gårdsplanen och sedan för hon oss till en ladugård där en handfull jäs-kar och bryggutrustning står.

– Vi tillverkar öl som man gjorde förr på gårdarna. Vi gör det för hand utan den high tech som bryggerierna har för att kontrollera processerna. Det gör att våra olika ölsatser aldrig får exakt samma karaktär. Det blir som en sorts årgångs-öl, förklarar Gitte.

Hon ställer upp några mörka 75-centilitersflaskor på träbord. De har en distinkt karaktär av 1800-tal. Smaken är dock modern, speciellt veteölet Bryg No 165 som smakar friskt, och aningens fruktigt.

Nästa dag tar vi oss söderut till den lilla handelsstaden Tönder nere vid tyska gränsen. Den fick sina handelsprivilegier redan 1 243 och var under flera hundra år sydvästra Jyllands kanske viktigaste hamnstad. Här finns det vi förväntar oss av en dansk småstad; korsvirkeshus och stockrosor, men också överraskande modernt utbud av kaféer och butiker.

Anledningen är närheten till tyska Flensburg och Hamburg med sina fem miljoner invånare.

– Vi lever ju mycket på närheten till Tyskland. Det är inte Köpenhamn som är vår storstad och ekonomiska centrum, utan Hamburg, förklarar Alice Christensen som driver det moderna bageriet Lukas.

Tönder är en stad att ägna en långsam eftermiddag åt. Vi strosar på den Strögetliknande huvudgatan, utforskar gulliga Uldgade och tittar in på Dröhses Hus, ett borgarhus i tegel från 1600-talet som renoverades för ett tiotal år sedan – och förvandlades till ett spetsmuseum.

Tönder och spets är en anmärkningsvärd historia om människors förmåga att överleva. När Tönder förlorade kontakten med havet, på grund av utdikning och vallning, så satsade Tönderborna allt på spetsknyppling, på ett nästan industriellt vis. I nästan varje gård runtom i landskapet satt kvinnor i knypplade, som mest 12 000, och produkterna såldes över hela norra Europa.

Eftermiddagen avslutar vi med en kold öl på Klostercaféen, Tönders mest kända utskänkningsställe, som ligger i ett sengotiskt hus från 1500-talet. På det lilla torget skapar en fontän och en kastanj en behaglig atmosfär.

Vid Tönder börjar också den så kallade Vadehavskusten, som räknas till världens största tidvattenområden. Det sträcker sig med nästan hela Nordsjö-kusten, från Blåvandshuk vid Esbjerg till ön Texel i Holland. Det kännetecknas av extremt långgrunda vatten, vindpinade sandöar och just flacka kustområden. Det är inte likt någon landskapstyp vi har i övriga Norden.

När vi kommer fram till kyrkan i Hjerpsted så bryter solen fram genom ett tungt molntäcke, och ljusspelet och landskapet förenas i något som påminner om en flamländsk renässansmålning. Vi ser bondgårdar, och kyrktorn och silos i närliggande småstäder och självfallet moderna vindkraftverk. Detta är ju västanvindens land.

Vadehavet är starkt påverkad av tidvattnet. Inte för att tidvattensskillnaden är hög, utan för att havet är så långgrunt. Det gör att när tidvattnet drar sig tillbaka förvandlas stora delar av Vadehavet till en stor ler- och sandbotten, flera kilometer bred.

– Det är en osannolikt välfylld matkammare av maskar, musslor och kräftdjur som lockar till sig mer än 10-12 miljoner flyttfåglar varje år, förklarar naturguiden Flemming Juel Söndergård som tagit oss ut på leriga bottnar till en ostronbank.

Mest jobb har Flemming på höst- och vår. Då kommer fågelskådare från hela världen för att bevittna fenomenet som kallas sort sol, svart sol. Det uppstår när gigantiska flockar av starar, ibland med 100 000 individer, skymmer solen.

Ostronen då? Tyvärr hade de en svag dyig smak.

På Sydjyllands östkust ligger Åbenrå och Sönderborg. Den förstnämnda är en gammal sjöfartsstad med kolhamn, den sistnämnda ligger vackert på båda sidor om det långsmala Alssundet. På en höjd ovanför staden ligger för övrigt Dybböl Banke. Här förlorade danska trupper 164 ett slag, som till slut ledde till att Danmark fick avträda de tyska provinserna Schleswig och Holstein.

Här på östkusten ligger också flera av Sydjyllands bästa restauranger. Det är anrika Hotell Knapp, med rötterna i kvarnservering från 1700-talet. Vid Flensburgfjorden ligger exklusiva kroghotellet Fackelgården vars frukostar är prisbelönta och gourmetkrogen Bind som har ett spännande budgetkoncept. De serverar bara en trerätters meny, som dock byts varje vecka. Pris 378 kronor.

Vårt mål är dock Krusemölle, en lantchic konstnärgård som drivs av Nina och Henrik Loff. Landskapet runt gården är typiskt danskt. Böljande sädesfält och bokskogar. På gårdsplanen möts vi fyra hundar, ledda valpen Bremer av danska rasen Broholmer.

Sedan äter vi en lunch på hembakat bröd och Ninas egenhändigt gjorda ekokorvar, spegepölse och rullepölse. Hon berättar att Sydjylland håller på att vakna upp ur en sorts törnrosasömn.

– Bara de senaste åren har det hänt massor när det gäller ekologi och närproducerat. När jag ville göra mina korvar så var det omöjligt att få tag i kött från stressfria grisar. Idag är det allt fler grisbönder och slaktare som vill hålla på med det, säger hon.

Av Anders Falkirk