Lyxa till det i Milano

Den sicilianske författaren Giovanni Verga formulerade för ett sekel sedan träffsäkert : Det krävs viljestyrka hos den som är i Milano å arbetets vägnar, för att motstå stadens alla lockelser.

Och visst missar de många svenskar som är här några dagar för affärer, ljuvliga upplevelser som en aperitivo i en syndigt snygg bar med förföriskt dov belysning eller lunch i trattorior som kunde platsa i Guide Michelin, för att inte tala om stadens shopping som kan piffa upp såväl en otränad kropp som ett grått hem…

Som resejournalist sedan 15 år skapar ingen annan plats på jorden så många och motstridiga känslor i mig. Milano är stressad som en påtänd amfetaminist och högmodig som en perfekt välstruken modedirektör, nästan för välmående och stilig för sitt eget bästa. Men också sexigt lockande som en nybadad supermodell, och flärdfull som en välregisserad tv-gala.

Ge er hän med detta i åtanke så är Milano en kittlande dekadent multivitamintablett.

Ta bara domkyrkan som likt mycket annat i Milano utstrålar prakt. Den började att byggas 1397 och sista fasadskulpturen karvades klar 500 år senare. Under fem sekler kunde Milano, som redan under medeltiden var framgångsrikt handelscentrum, bygga upp en självsäkert pompös självbild då mäktiga hertigdömen som Visconti, Sforza, den österrikiska monarkin och Napoleon alla styrde över staden.

Milanos katedral är världens fjärde största kyrka och exteriört den mest imponerande jag sett i världen. Med 3200 skulpturer och gotiska spiror som pilar mot Guds himmel tycks det ändå som den tyngs mot det jordliga av sin dyra massiva vita marmor. Vi får upp morgonflåset på de 165 stegen upp på taket och njuter sedan av utsikten över Milanos rosadisiga, sötaktigt avgasfyllda gryningssken.

Intill Piazza Duomo ligger Europas snyggaste inomhusshoppingstråk Galleria Vittorio Emanuele II där man för ett par euro känner sig som en Sophia Loren eller Roger Moore sippande en stark, uppiggande cappuccino på Caffé Gucci. På andra sidan gallerian skymtar stadens berömda opera La Scala från 1778 där Jussi Björling, Maria Callas, Luciano Pavarotti och andra megadivor satt känslor i brand och framkallat många rungande applådåskor. Rundvisningarna för 60 kronor under repetitionerna tisdagar och torsdagar klockan 15 är ett kul alternativ till att månader i förväg jaga tokdyra operabiljetter.

Strax intill ligger alla berömda designers från Milano på ett pärlband: Armani, Dolce & Gabbana, Prada och Versace på och kring Via Montenapoleone. Sekelskiftesfasaderna och skyltfönstren utstrålar det ouppnåeliga ljuva livet.

– Fönstershopping är att rekommendera, annars har månadslönen bytt ägare på en kvart! Flanera i stället till Via Torino som har många kul sko- kläd- och accessoarbutiker med humanare priser, upplyser vänliga signora Altobelli mig om.

Hon är på morgonpromenad med sin vita pudel och iklädd snygg kappa, blanka skinnstövlar och cashmeresjal i signalrött.

Jag slinker ner i tunnelbanan. Tre kilometer söderut från centrums trafiktut och spårvagnsgnissel väntar lugnet i Milanos mysiga, ungdomliga stadsdel Navigli. Dessa tidigare fattiga arbetarkvarter hyste då cykelfabriker och stålverk kring dagens bevarade kanaler.

Några av des nedlagda industribyggnaderna har nu blivit Città delle Culture, en motsvarighet till Paris Centre Pompidou, med modeshower, fotoutställningar och filmvisningar.

Idag har Navigli – Milanos Södermalm – en kreativitet som trendigt smittar mode, design och uteliv. Det är extra härligt när uteserveringarna fylls här där vattnet makligt rinner fram i de få vattendrag som bevarats i centrum.

Längs kajen trängs roliga butiker med mindre kända designmärken. Stefania och Benedetta på Pijama tar emot i sin källarlokal där färgglada väskor för bärbara datorer och cylinderformade halsdukar, som samtidigt fungerar som skön mössa av sammetsmjuk olivgrön ull, hänger på en klädställning.

-I dessa kvarter är det lätt att bli glatt överraskad av design som väcker sinnen och lust – till priser långt under de på Via Montenapoleone, tipsar Benedetta.

Guiden Alessandra Bolzagni möter upp och tar oss till de bästa shoppingställena för en fyndrunda:

-Dmagazine outlet säljer ut förra säsongens välkända märken med 60-80 procent rabatt. Kolla vilka snygga byxor! säger hon och visar ett par mjuka Dieseljeans för 400 kronor.

Efter denna orgie i snygga former är middagen på nyöppnade Osteria di Porta Cicca vid kanalen en två timmars välsignelse. Oscar Guerniem välkomnar tillsammans med sin maka Antonietta som har inrett sin lilla restaurang romantiskt med höga ljusstakar på stora bord.

– Ni måste bara prova havskräftorna. Jag har själv komponerat såsen som är besksöt, berättar hon stolt.

– Receptet? undrar jag.

– Nej det kan jag bara inte avslöja!

Det smakar verkligen överjordiskt gott, så jag förstår henne… 25 euro är ett fynd och ett minne för livet, i denna stad som är ett matmecka man bör pilgrimsvandra till.

Dagen efter söker vi fyndkläder som sniffande tryffelhundar i Coin, Milanos Åhléns med plånboksvänliga priser. Snygga skor och väskor, husgeråd och skönhetsprodukter så långt ögat når. Det blir spontanshopping av gympadojor med ovanligt mjuk och skön sula, Quiksilver-sneakers för 50 euro.

Snart börjar man längta tillbaka till klucket och friden i Naviglis Lady- och Lufsenkvarter. Osteria del Gnocco Fritto är kända för sina varma gyllenbruna bröd som växer till kuddar i en frityrgryta. Vi avnjuter dem med parmaskinka och tryffelmortadella för 4,5 euro och sedan färsk hemmagjord pasta.

En annan, rustik taverna man kan längta tillbaka till är Al Pont de Ferr framför gamla järnbron längs Naviglio Grande, granne med Osteria di Porta Cicca. En mild kväll på uteserveringen myllrar folklivet längs kanalen. Det känns som om vi lika gärna kunde befinna oss i Venedig, eller Amsterdam. Fantasifulla blandningar präglar maträtterna och servitörerna ger finfina tips från vinkällaren.

Oförglömliga matstunder i all ära, men en kväll i Milano bör man ägna åt stadens klassiska och stolta version av Happy hour, då unga välklädda karriärister möts över en aperitif efter jobbet 18-21 och turister träffar nya bekanta i avslappnade miljöer. Caféer och barer tar åtta-tio euro för en cocktail eller ett glas mogen Amarone. Då ingår alltid en buffé av pasta, smårätter, oliver, ostar och andra tilltugg. Man pratar av sig och en rutinmässig tisdagskväll känns snarare som en fredagsöl efter jobbet hemma.

I Navigli finns några av de bästa ställena. Denna kväll med sitt aprikosgula sken över takåsarna avrundar vi på bohemiska baren Cicco Simonetta som bjuder på skönt trubadurklink och rolig komiker, men man bör vara rätt driven på italienska och påläst för att förstå Berlusconiskämten…

Vill man känna sig som en stjärna för en kväll vill jag rekommendera anrika Hotel Sheraton Diana Majestic:s loungebar. En Margarita smakar extra glamourös och salt här. Och den dignande gratisbuffén blir – om man spelar med i denna livets underbara teater och inte hyser skam för att äta sig proppmätt på smårätterna – en god, billig och minnesvärd kväll….

Av: Andreas Strömberg