Jag pratar länge med Ayanto Kepo, som har de vackraste bruna ögonen, och som bor i byn Wedie i Abayaregionen i södra Etiopien. Hon vet inte hur gammal hon är. Men “cirka 30”. Hon har sex barn, en man som hon trivs med, och hon säger att hon alltid har levt i kärlek, men att familjen har varit hårt drabbade av torka och fattigdom.
“För tre år sedan fick jag tre getter. Sen dess har de fått 20 killingar. Jag har sålt sex killingar, och för pengarna har jag köpt mat och vi har flyttat till ett bättre hus med plåttak. Det fanns en tid när jag nästan alltid gick till sängs hungrig. När jag bara åt lite majs till frukost och middag. Så är det inte längre. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att somna hungrig.”, berättar hon för mig.
I kyrkans projekt har ofta kvinnorna en framträdande roll. När kvinnorna tjänar pengar, får barnen det bättre. I Wedie är det getter och mikrolån som har gett kvinnorna självförtroende och makt att förändra sin livssituation. Ayanto beskriver det som att hon har “fått tillbaka sitt liv”. Hon törs till och med prata om framtiden.
Jag tänker på alla färgstarka kvinnor som jag har träffat under resan. Just de kvinnor jag har mött har fått möjlighet att bryta fattigdomen. Alla konstaterar samma sak: Att en egen ekonomi är grunden för att nästa generation ska få det bättre.
Läs min första rapport från Etiopien här >>
Läs tidigare inlägg i Etiopienbloggen här >>
