Bli förförd av sköna Provence

Under de vackert avskalade platanträden på Place du jeu de boules i Saint Paul de Vence pågår en  boulematch. Från terrassen på Cafe de la Place lyfter besökarna ibland blicken från kaffekopparna och följer lite förstrött spelet innan de återgår till att samtala lågmält. Några mjölkvita duvor balanserar på toppen av den bastanta muren som omgärdar byn. Lavendelblå himmel, terrakottafärgade husfasader och alla tänkbara nyanser av grön växtlighet stoppar om den lilla berömda konstnärsbyn uppe på toppen av berget.
Kyrkan som började byggas redan på trettonhundratalet slår åtta mjuka slag när vi fortsätter in genom portarna och seglar genom de trånga gränderna. En porlande vattenmelodi från fontänen på det lilla torget, ett par
viskande och imponerade amerikanska par diskuterar vilka konstnärer som bodde och verkade här, en liten ilsken vespa sveper förbi nere på en gata utanför murarna. Annars är det tyst och stilla.

Njut av Picassos verk

Bordet på Colombe d`or är bokat sedan länge. Den lilla terrassen, den ännu mindre poolen och de berömda konstverken lockar besökare från hela världen så planering är nödvändig om man vill hamna på den berömda terrassen. Vi njuter av verk av Picasso, Matisse, Braque och Léger innan vi slår oss ner vid vårt bord, en perfekt kulturell aperitif innan middagen. Sedan värdshuset med sina få rum och speciella atmosfär öppnade på 1930-talet har många konstnärer, författare och kändisar hittat hit. Picasso, Matisse, Chagall och Miró var alla förtjusta i den elegant bohemiska stämningen. En enorm uppsättning hors d’oeuvres, små förrätter, landar snart på bordet, till det ett lokalt rosévin från gården Domaine de Toasc som ligger en halvtimme härifrån. Från de barnsligt förtjusande färgglada menybladen väljer vi så fortsättningen på middagen. Avslutar kvällen gör vi på lokalbornas favoritkrog Chez Andreas där vi inte kan motstå frestelsen att ta in en ostbricka och vin, trots den långa middagen. Småsnacket med stammisarna ger oss en vink om vad vi ska göra de närmaste dagarna.

Ett dopp i poolen

När vi vaknar nästa morgon är grodornas klagande kvackande som följde oss hem sent igår bytt mot piggt morgonkvittrande fåglar. När slöjmolnen lämnar dalen badar palmer och stenhus i ett mjukt gyllengult solsken.
Vi hoppar raskt i poolen innan frukosten. Vår värd John är amerikan, kom hit för femton år sedan efter ett kringflackande liv på fler platser än vad han orkar gå igenom nu till frukost. Han berättar istället om dalen och havet nedanför samtidigt som han fyller på våra champagneglas.
– Dalen kallas vargarnas dal och i viken härutanför finns hajar, berättar han med desto större inlevelse. De enda rovdjur vi ser under våra dagar här är dock några örnar som långsamt glider vakandes över dalen.
Provence är stort men man behöver inte åka långt för att uppleva stora skillnader i känsla och natur. Även i vår lilla enklav, departementet Alpes Maritime som klänger sig fast vid Frankrike i dess sydöstra hörn, är skiftena dramatiska. Vi kör västerut mot Grasse, följer sluttningen genom flera små pittoreska byar. Parfymstaden är ett måste för den som gillar eleganta dofter. På Molinard Perfumes provar vi parfymer tills vi yra av den dofttunga luften tar oss ut i den friska vårluften igen. Mot bergen! På slingrande vägar längs floden Loup följer vi Gorges du Loup, en spektakulär ravin med majestätiska kalkstensväggar, grönt klädda lodräta klippor och så den lilla floden långt därnere under oss. Naturen lockar äventyrare som kommer hit för att prova rafting, klättring, vandring och cykling.

Smala lantliga vägar

Här och där längs vägen ser vi bilar instuckna i grönskan, ägarna är förmodligen ute på vandringslederna i närheten eller hänger längs klippväggarna, klättring är mycket populärt här. Vägen fortsätter så upp genom den smala öppningen i klyftan. Snart når vi den fina byn Gourdon som upphäver tyngdlagen uppe på sin kulle med vidsträckt utsikt över området. Ännu längre upp och på en omöjligt smal lantlig väg stannar vi vid vägs ände.
Sval luft möter oss när vi promenerar genom den några få hus stora byn Courmes. Molnslöjorna glider förbi mellan bergsväggarna, efter ett landskred flyttades byn från den nästan vertikala väggen ner hit mellan klipporna, ett klokt val tycker vi och undrar hur byn överhuvudtaget kunde placeras däruppe. Ett kortvarigt regn har mjukat upp färgerna på rosor och buskar. Hit upp kommer vandrare och naturälskare, en fin veckolång vandring kan starta så långt bort som i Marseille, med nattliga stopp på små hotell längs vägen. Vi söker skydd på Auberge de Courmes och äter en lång lunch samtidigt som ett kraftigt regn drar förbi. När vi återigen kör vidare med sikte mot vår by har himlens pastellblåa nyanser återvänt.

Gigantiska lyxbåtar

Några dagar senare längtar vi ner till havet, vi har haft Medelhavet i blickfånget hela veckan och nu styr vi bilen på den slingrande vägen nerför kullarna mot Cote d´azurs förföriska lockelser längs kusten. Vi sveper förbi Cannes och stannar istället i Antibes. I den stora marinan guppar de gigantiska vita lyxjakterna i ett blågrönt hav. De snöklädda alperna och Rivierans palmklädda vatten-linje bildar fond. Inne i Antibes gamla stadskärna är trängseln stor, alla vill hitta sitt perfekta bord för den långa sorglösa lunchen. Vi fortsätter bort längs vattenlinjen och halvön Juan le Pins, förbi de små badfickorna som avlöser varandra, små färgglada roddbåtar svävar tyngdlöst i det transparanta vattnet. Ett förälskar par står omslingrade på sandremsan innan de slänger sig i vattnet under stoj och stim. Vi fortsätter kusten bort och slinker in på det eleganta Art Deco-smycket Belles Rives som innan det blev hotell hette Villa Saint-Louis, hem till författaren Scott Fitzgerald och frun Zelda.

Medelhavet blir avslutning

Snart blir stranden bredare och här avlöser restaurangerna varandra. Äntligen! Lunch nere i sanden. I skydd under parasollerna sitter föräldrarna och njuter av långlunchen samtidigt som deras barn badar och stimmar på sandstranden. Vi har heller inte bråttom härifrån. En lång sittning med Moules Mariniere, rosévin och blicken vilande över det glittrande Medel-havet blir en passande avslutning på vår Rivierasväng.

Av: Jonas Henningson