Pilgrimsvandringar är hett – även för dem som inte söker Gud

Om ”pilgrim” kan låta lite väl kyrkligt och högtravande, är däremot begreppet pilgrimsvandring betydligt enklare. Det kan vara en kort eller lång vandring, ensam eller i grupp, längs en särskild led eller bara rakt ut i naturen. Poängen är den andliga dimensionen, att ge sig tid och utrymme för att känna och tänka efter.

– Pilgrimsvandringar finns i princip i alla religiösa traditioner och i alla tider, säger Emanuel Eriksson. Det handlar om ett äventyr, att lämna sin trygga vardag för att upptäcka något inom sig själv och få svar på frågor, som vad jag vill med mitt liv. Man kanske har mist någon som stått en nära, slutat studera, befinner sig mellan två arbeten eller har blivit pensionär.

40 pilgrimsleder i Sverige

I Sverige finns mer än 40 pilgrimsleder, i första hand i den södra halvan, men exempelvis Dag Hammarskjöldsleden går mellan Abisko och Nikkaluokta och S:t Olavs­leden mellan Sundsvall och det klassiska pilgrimsmålet Nidarosdomen i Trondheim.

Kommunikatören Emanuel Eriksson, som också har egen erfarenhet av livet i ­kloster, arbetar med att utveckla verksamheten i Vadstena – Sveriges största pilgrims­destinationen, tack vare vårt mest kända helgon Heliga Birgitta. Vadstena är också platsen för pilgrimsvandringarnas återkomst i slutet av 90-talet. Då började intresset för andliga frågor att växa, new age slog igenom stort, och inom kyrkan fanns behovet av något nytt – de historiska färdvägarna till heliga platser återupptäcktes.

---

LÄS ÄVEN: Sofie lever enkelt i fjällstuga: ”Det var friheten som gjorde att jag ville flytta”

---

I dag finns ett nationellt ramverk för vandringsleder, som Naturvårdverket ansvarar för, men det finns inga särskilda lagar som reglerar vad som är en pilgrimsled utan ­Svenska kyrkan ­bestämmer.

– Att fridfullt och harmoniskt röra sig ute i naturen handlar om en urgammal tradition, sedan Jesu tid har pilgrimsvandrare vallfärdat till Jerusalem, säger ­Cecilia Sundkvist, stifts­pedagog på Stiftsgården Stjärnholm utanför Nyköping och som gärna vandrar själv.

– Skillnaden jämfört med en vanlig vandring är vad som händer inne i dig. Ofta innehåller det också stunder av tystnad, som är något läkande i vårt ständiga brus av information. En del tycker att det kan vara rent av obehagligt, men de allra flesta upp­lever att tystnaden är skönt.

Mer meditation än prestation

Att pröva på att pilgrimsvandra behöver inte vara någon större apparat. De flesta församlingar inom Svenska kyrkan har något på gång, ofta året om, och allt fler uttrycker ett behov:

– Det är många hotfulla saker som händer omkring oss, men om man sätter sig i rörelse och börja vandra, då bryter man den här känslan av maktlöshet, säger Moa Beak, kyrkoherde i Hörnefors, som leder pilgrimsvandringar längs Dag Hammarskjöldleden, enligt henne ”en livsomvälvande upplevelse”.

– Om man går upp på ett berg får man som en annan bild av sitt liv. Problemen blir lite mindre där uppe på toppen och man blir medveten om att världen inte kretsar kring mig och min person.

Till skillnad från den ­klassiska pilgrimsvandringen i Spanien till Santiago de ­Compostela är det svala svenska vädret väl anpassat för vandring. Svenska kyrkan arbetar för fler boenden, bagagetransporter och bättre mat än den ständiga kebaben och pizzan längs med lederna. Att pilgrimsvandra ska inte vara en prestation utan mer som en meditation.

---

LÄS ÄVEN: Våga testa wwoofing – Åsa, 58, blev getbonde i Italien

---

– Hemma är det tusen saker som påverkar en, men när man vandrar kommer man på att ”det där kan jag inte göra något åt, det är bara att släppa” och ju längre man går, desto tystare blir det i huvudet, säger Eva Dellemyr, engagerad pilgrimsvandrare i Västerås stift.

Men framför allt ska det inte vara krångligt:

– Pilgrimsvandring är ett bra sätt att mötas och få en andlig fördjupning, kanske det första steget för att närma sig kyrkan, säger stifts­konsulenten Carina Frykman i Göteborgs stift. Det är också lättare att prata när man går sida vid sida. Många gånger har människor berättat om djupa och svåra saker, gemenskapen som uppstår är speciell.

Vanligt att vandra ensam på pilgrimsvandring

En hel del vandrar ensamma, för frihetskänslan och för att få utrymme för det oväntade.

– Männi­skor accepterar i större utsträckning den andliga delen av livet, i det förunderliga att leva, säger Emanuel Eriksson i Vadstena.

De vandrare som kommer till pilgrimscentrum i Vadstena blir välkomnade och den som gått mer än tio mil får Sankta Birgittas pilgrims­certifikat. Många vill vid ankomsten berätta om sina upplevelser och Emanuel Eriksson lyssnar gärna:

– Det finns något som heter pilgrimsblues, vilket är ganska vanligt. Det inträffar när man inser att det som kan ha pågått ganska länge har tagit slut och nu är det dags att komma tillbaka till vardagen.

---

LÄS ÄVEN: Människor lämnar tält i fjällen och fyller stränderna: Vem äger naturen?

---

Men då kan man å andra sidan passa på att planera för nästa vandring.

– Ta tillfället i akt och boka in, säg, tre dagar längre fram i kalendern för att börja gå mot ett annat mål än att bara komma fram, säger Emanuel Eriksson.