Det nya nordiska köket – begreppet dyker upp allt oftare i internationella medier och ligger helt rätt i munnen på de allra trendigaste matnördarna.
En av chefsideologerna bakom denna spännande matrörelse är Claus Meyer, delägare i prestigekrogen Noma i Köpenhamn som utsågs till världens bästa restaurang 2010.
Med närmast religiös iver sprider han och andra mästerkockar budskapet om den nordiska matens förträfflighet och förvånansvärt stora variation. Visste du att Finland har 50 olika sorters bär och att den bästa tryffeln kommer från Gotland?
"Vår" Tina Nordström gjorde en viktig insats genom värdskapet för tv-serien "New Scandinavian Cooking" som nådde en mångmiljonpublik i länder som USA och Kina. Sverige framstod som rena matparadiset, med varje landsända proppad av närproducerade läckerheter.
Det är oerhört smickrande för den nationella självbilden.
Men är det sant?
Innerst inne vet vi nog att de turister som eventuellt söker sig till Sverige för matens skull riskerar att bli gruvligt besvikna.
En resa genom granskogen blir oftast en kulinarisk ökenvandring där förhoppningarna om att få något lokalt på tallriken – harr, kanske, eller ren eller blåbär – grusas av de enahanda menyerna på de pizzerior och korvkiosker som trots allt dyker upp.
Om Sverige står ut i något matavseende, är det snarast i grenen sönderslagning av kulinarisk infrastruktur. På en mansålder eller så har hundratals bagerier, slakterier, kvarnar och småbutiker försvunnit.
Ett fåtal jättebagerier producerar idag 80 procent av allt matbröd som äts i Sverige. Marknadsledande Pågens lastbilar korsar landet natt och dag. Bröd från storbagerierna i Malmö och Göteborg forslas ända upp till Kiruna och Haparanda.
Nedmonteringen fortsätter. Mjölkjätten Milko lägger ner mejerierna i Sundsvall och Karlstad. Scans marknadsdirektör stretchar begreppet "närproducerat" till det yttersta när han menar att stämpeln kan sättas på allt som produceras inom Sverige.
"Det nya nordiska köket" är toppen. Liksom alla nystartade, pyttesmå livsmedelsföretag med Krav-profil. Men den stora trenden går ändå mot ökad stordrift, bort från det lokala. Importen ökar kraftigt. Idag är 45 procent av maten vi äter importerad, mot 25 procent 1995. Svenskarna prioriterar boende och nya tekniska mojänger framför mat: bara 12 procent av hushållens inkomster läggs på livsmedel idag mot en tredjedel i början av 70-talet.
Med bakgrund av ovanstående: hur ska jordbruksminister Eskil Erlandsson egentligen förverkliga sin vision om Sverige som ledande europeiskt matland? Är det överhuvudtaget möjligt? Vad tycker du?
