Stress när matideal krockar med vardag

Drömmen om de långa, tillbakalutade familjemiddagarna med babbel och rykande grytor som fått puttra timmavis på spisen är långt borta i årets upplaga av Ridderheimsrapporten, en analys av hur svenskarna äter och lagar sin mat.

Aldrig har köken varit så högteknologiskt blänkande som nu, hyllraderna dignande med kokböcker och matintresset så intill religionens gräns upptrissat – ändå får vi liksom inte till det:
“I vår moderna hektiska tillvaro finns allt mindre tid för den traditionella familjemiddagen och även folk som lever i familj eller par äter ofta själva, antingen i hemmet eller ute på stan”.

Dagens människor, som ofta befinner sig på språng i miljöer med ständig tillgång på mat, har i hög grad slopat fasta mattider och ägnar sig likt kossorna i stället åt grazing (av engelskans graze, beta). Vi nappar alltså åt oss en latte, wrap eller drickyoghurt när det passar och suger lite i magen.
Utvecklingen går från convenience food (“bekvämlighetsmat”)till hyperconvenience food, från finger food till one-hand-food och kanske snart även no-hand-food.

Köket som fenomen är på väg att dö ut, säger köksjätten Electrolux globala designchef Henrik Otto i rapporten. Han planerar inför en framtid där de flesta varken har tid eller kunskap för avancerad matlagning. Köket blir en “social zon”, utrustad med supersmarta mojänger så att fler matnoviser lätt snor ihop en gourmetmiddag på en kvart. Eller en vardagsmiddag på fyra minuter blankt om nöden så skulle kräva.
Samtidigt, på tvärs med allt detta, växer sig en motrörelse allt starkare. Den består av matnördar, eller foodies, som tycker att snabbmat är Satan, bedriver gerillaodling på hustaken, samlar hemmafrupoäng med oändligt långsamma långkok och slår “gilla”-rekord på Facebook med egenhändigt syrade isterband fotograferade genom retrofilter.

Matnördar och andra som försöker kombinera matlagning “från grunden” med heltidsjobb, familj och vardagslivets övriga åtaganden löper stor risk att drabbas av stress och förvirring, på grund av alla motstridiga matbudskap.

Marie, en ensamstående mamma, berättar i en avhandling om vardagsmiddagar av Susanna Molander vid Stockholms universitet, att hon “hört något” om att quinoa är en bluff – eller är det i själva verket fortfarande supernyttigt? Marie minns inte riktigt men själva misstanken väcker oro och man vill ju inte stoppa i sitt barn vad som helst.
– Jag är helt slut. Helt färdig. Jag grät nära i dag… Jo, men det är sant. Det är så att jag skulle gå och lägga mig egentligen. Det är hemskt, säger Camilla, en annan ensamstående mamma, som trots sjukdom och uppenbart sviktande ork svängt ihop en vackert brungräddad lasagne.

Nya, alarmerande matrön med potential att vända middagsvanorna upp och ner kan explodera när som helst. Marie försöker följa utvecklingen via Expressen, tv-nyheterna, tidningen Buffé, tv-kockarna Nigella, Tina och Leila… särskilt Middagsfrids talesperson Kicki Theander är en viktig auktoritet. Theander poppar upp i Maries vardag via sitt nyhetsbrev i e-posten varje vecka, med väsentlig information om farorna med tillsatser i guacamole och tacomix, till exempel.

När Kelloggs visade att 84 procent av svenska tonårsföräldrar inte äter frukost ihop med sina barn var det nog många som rynkade bekymrat på pannan. Även bland dem som själva slarvar med maten. Vart är världen och svensk matkultur på väg? Det finns en utbredd föreställning om att folk åt klokare och bättre, kanske mycket bättre, förr. Men gjorde vi?
– Det finns en väldig massa romantiska fördomar om hur det var förr i tiden. Inte bara i Sverige, utan i hela världen. Det är en massa tyckande, eller gnäll, som jag anser att man bör vara kritisk till. För det landar väldigt ofta i att “kvinnor nuförtiden inte kan laga mat”, säger Marianne Pipping Ekström som är sociolog och en av landets främsta auktoriteter på våra matvanor.
Folk har alltid ätit “fel” – redan 1939 varnade Carin Boalt, en av pionjärerna inom svensk hushållsforskning, för “den förvirrade matordningen” med flytande mattider och på tok för obalanserat näringsinnehåll.

Det gamla bondesamhällets matvanor och gemenskap kring bordet var inte alltid något att skryta
med:
– Hushållerskan stod kanske vid spisen hela dagarna och fick slänga i sig lite mat när det fanns tid. Folk kom insläntrande i omgångar och åt var för sig: pigor och drängar, ungar och herrskapsfolk…
Pr-byråernas tillspetsade trendspaningar om att vi knappt har tid att sitta till bords längre, och än mindre laga mat, är intressanta och säger en del om tidsandan. Men låt oss avfärda myten om att vi bara lagar mat 12 minuter om dagen. SCB:s senaste mätningar visar nämligen att svensken står vid spisen 35 minuter om dagen i genomsnitt. Det är flera minuters ökning sedan början av 90-talet. Själva måltiderna, ätandet, tar cirka 90 minuter per dygn – en nivå som legat still åtminstone sedan 1956.
Marianne Pipping Ekström säger:
– Vi har aldrig ätit så bra som nu. Och aldrig haft ett sådant överflöd av mat.